Så jävla trött

Arton år och täckt av ärr. Arton år och kan inte älska mig själv. Arton år och mardrömmar varje natt. Arton år och helt söndertrasad inombords. Arton år och så jävla trött.

Tolv år med ätstörningar, självhat, depression, ångest och självmordstankar, sju år med självskadebeteende, hundratals ärr på armar och ben och tre självmordsförsök i ryggen. Jag är arton år och jag är så trött. Jag är så trött på att vara stark, så trött på att alltid stå ut, alltid orka, alltid le. Gråta när jag är ensam, dölja allt för att slippa bli besviken, krasha på kvällen och le dagen efter, varje dag. Jag är trött på det här och jag vill inte mer.

Jag vet hur värdelös ungdomspsykiatrin är, jag har fått uppleva det om och om igen. Jag vet hur lite förståelse det finns för allt det osynliga, jag vet hur lite förståelse det finns när man inte klarar alla måsten men jag vet även hur det känns med stöd. Jag vet hur mycket bättre allt blir när man hittar sin fristad, hur mycket bättre det blir när man hittar den där personen som vet vad man behöver när man själv har tappat fattningen.

Mitt stöd har inte varit bup, det har inte varit lärare, det har varit andra, trasiga, människor som lyft mig. För de förstår. För de vet. Så det är inte omöjligt att förstå, det är inte omöjligt att hjälpa så varför kan inte vård och skola? Visst finns det bra folk där som förstår och jag har träffat några men det är inte många.

Man ska tänka sig ur det, det sitter ju bara i huvudet och ja, det gör det. Men hjärnan är en kroppsdel, precis som en arm eller ett ben och bryter du benet eller opererar någonting så säger ingen åt dig att ge dig ut och springa för du behöver läka. Så varför är det inte samma sak när det sitter i huvudet? För att det inte gör ont? Eller för att man kan låtsas att det inte finns?

Jag är trasig. Jag är täckt av ärr och hatar mig själv. Jag försöker att föreställa mig en framtid men det är svårt. Jag är arton år, jag är bara ett barn och jag är så jävla trött.

2 kommentarer för “Så jävla trött

  1. Jag tänker mycket på dig i alla fall. Det kanske inte är till så mycket hjälp men jag gör det ändå. Hoppas inget mer än att du snart ska må bra och känna dig okej. Du är en fantastisk människa som har så många kvaliteter som få andra har. Tycker om dig så otroligt mycket! Stor kram!

  2. Åh du – vilken fantastisk förmåga du har att sätta ord på det du upplever! Tack för att du vågar och för att du delar med dig av det! Det är få som kan beskriva det så. Fortsätt så kommer du hjälpa både dig själv och många andra – en enorm gåva att få och att ge… Vad mer är möjligt?! 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *