När kroppen inte klarar socker.

Detta gäller typ2, jag har länge slitit med något jag trodde var paradoxer, men kunskapen jag har räcket, men det gäller bara att sortera bitarna.

Blodsockret stiger när vi äter och kroppen tar hand om det och använder det eller lagrar det, helt klart att det är så.

Om man fastar så skall blodsockret sjunka och det socker som behövs bildas av levern. Nyckeln i detta är insulin, inget som en typ2 har brist på, men det har slutat fungera och man har fått insulin resistens. Trotts höga insulin nivåer, så är det en brist på insulin, det finns inte tillräckligt mycket för att det skall fungera. Man har fått en relativ insulin brist och kroppen får inte nog energi, så den tillverkar mer socker, som inte når fram beroende av de relativa insulin bristen. Nu kommer nästa lösning, det bildas ketoner, för att täcka behovet av energi. Det fallet jag följer så är det inga höga ketonnivåer. Men typ1 och ketoacidos beror på insulin brist, jag har läst om samma sak vid relativ insulinbrist. Det verkar inte hänt här ännu. Att äta regelbundet höjer insulin nivån det där lilla extra som gör att blodsockret sjunker igen.

Mit råd är sjukhus och insulin, för att sedan bryta det som händer med varannandags fasta. För mig har det varit lösningen, men man måste själv testa, för att se om det hjälper.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *