Inget socker

Socker roten till det onda.

Skulle socker i alla det former som finns idag bara försvinna över natten, skulle vi alla bli friskare. Sockermissbruk även kallat sockeranvändning, av de som tjänar pengar på socker, ligger bakom det, som gör att jag inte kan äta normal husmanskost längre. Istället för man gör något åt det grundläggande problemet, har jag fått en statlig myndighet, som jobbar mot mitt sätt att äta.

Det är farligt att vara en självständig tänkande varelse i en värld som bygger på att tjäna pengar. Jag äter inte industritillverkad mat och socker. Jag har kommit på, inte helt självständigt, att om jag undviker allt som höjer blodsocker, kan jag leva bra.

Detta hotar väldigt mångas möjlighet att tjäna pengar. Jag önskar jag också fått en statlig lön, för att hjälpa alla de som jag hjälper. Nu arbetar jag och många andra, utan att tjäna något, mot de mest lönsamma företagen, de som tillverkar läkemedel. På ett sätt känns det bra att vara David i historien, om den stygga jätten, men det är frågan om hur länge vi måste slåss, på så ojämna villkor. Kunde man inte som första åtgärd sluta ge statliga pengar till våra ”motståndare” som livsmedelsverket.

Socker som livsmedelstillsats borde granskas noga och eventuellt förbjudas. Sedan har vi all stärkelse som man trixar med och gör socker av, vilket man inte har en aning om vilken omfattning det har. Majsstärkelse blir cornsirup en billig produkt, men allt annat än nyttig.

Det är väldigt lönsamt att tillverka många av dessa onödiga produkter och att förbjuda lösgodis i livsmedelsaffärer skulle vara en åtgärd, som genast skulle märkas.

Vad skall man dricka om man inte kan dricka läsk, den frågan trodde jag var ett skämt, men den är en del av väldigt mångas liv. De dricker bara läsk, när det är törstiga. Jag börjar bli gammal, för jag kommer ihåg hur de var innan vi dränktes i denna våg av läsk. Man drack vatten och mjölk.

På något sätt skulle jag vilja bli av med allt de onda och enklast är det om vi bara slutar köpa.

Den olydige Diabetikern Lars Lindblom

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *