Får jag må bra när jag mår dåligt?

Jag mår förjävligt. Ångest, depression och panik så fort jag kliver utanför dörren. Så mycket ångest att jag knappt kan skriva och fungerar inte i vardagen. Absurda humörsvängningar hela tiden. Jag är trasig, jag är kaos och jag fungerar inte. Men det händer att jag mår bättre ibland. Det händer att jag manar fram orken att göra saker som får mig att växa som person fast jag får ta igen det efteråt. Och då mår jag oftast rätt bra! Högst tillfälligt och jag sjunker djupare efteråt men ändå. Men det är inte riktigt okej att må bra om man mår dåligt.

Jag ler mycket och är trevlig och det gör att mitt mående ifrågasätts. På läkarbesök eller möten så uttrycker jag mig väl och i intervjuer så skrattar jag och berättar med lätthet om mina problem. Problemen som kväver mig så fort lampan släcks.

Jag tänker ofta väldigt rationellt och gör vad jag kan för att tydligt och effektivt få fram det jag vill säga för hur effektivt är det om jag bara sitter och grinar hela tiden? Hur ska jag då få hjälp? Hur ska mina erfarenheter då kunna hjälpa någon? Nej, jag är inte glad bara för att jag ler. Jag vet hur man döljer det och är riktigt bra på det.

Ni ser mig inte när jag mår som sämst för det håller jag för mig själv. Ni ser mig inte när jag sitter gråtandes i sängen med uppskurna ben. Ni märker inte hur jag plågar mig själv bland folk för ni ser bara mitt leende. Ni hör vad jag säger men det ni ser är en glad tjej som kan uttrycka sig. Ni ser inte hur mycket jag försöker och hur mycket det plågar mig när jag gång på gång inte lyckas.

Jag kämpar och kämpar och blir lika arg på mig själv varje gång det ändå inte går. Om jag ändå bara försökte lite mer, om jag ändå inte var så jävla värdelös så hade dett gått. Men det går inte och det enda ni ser är det jag visar. Glada statusar på facebook, bilder från saker jag hittat på och bilder där jag ler. Ni ser inte hur nedbruten jag är för jag vill inte visa hur värdelös och patetisk jag är. Jag vill inte ge er det övertaget.

När man mår dåligt så förväntas man alltid göra det för annars mår man väl inte så dåligt. Jag hatar att göra saker som gör mig glad för jag är rädd att ifrågasättas ännu mer. Det händer till och med att jag själv ifrågasätter för jag klarar ju saker och är ju glad ibland så mår jag verkligen så dåligt som jag tror? Sen ser jag det ni inte ser. Jag ser vilka konsekvenser min glädje ger. Jag ser vilket vrak jag blir och jag ser mig själv i spegeln med rödgråtna ögon. Jag känner hur andningen blir svårare när paniken kommer.

Jag kan vara glad, jag kan göra saker men jag mår inte bra, vad jag än visar er.

En kommentar för “Får jag må bra när jag mår dåligt?

  1. Gintare Mullback

    8 maj, 2017 at 21:14 Svara

    Så kände jag mig också när jag var på ett segelfartyg i 4 veckor. Jag åt inget, när jag var uppe på benen så trodde folk att jag var frisk vilket jag inte var. Jag log hela tiden trots att jag kände för att bara klappa till någon idiot som sa något fel eller skämtade på fel sätt. Jag grät ofta men ville inte att andra skulle veta de så det var sjukt jobbigt att dölja allt och jag kände mig lite hatad. Det var den värsta perioden i mitt liv.
    Styrkekram från mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *